Nesser
Har mer eller mindre sträckläst Van Veeteren-serien nu i vinter, samt de senaste i Barbarottiserien. Måste säga att Berättelse om herr Roos och De ensamma är de bästa jag läst av Nesser. Tre böcker återstår i Van Veeteren-serien. Intressant nog är dessa böckerna 4, 9 och 10. Men med tanke på att jag började med bok nummer 5 är det kanske inte så förvånande.
Hitills är det dessutom femman, Kommissarien och tystnaden, jag tyckt bäst om. Framsidan var lockande i sin vita enkelhet (en pocketbok jag lånat av mina föräldrar men aldrig kommit mig för att läsa) och ett mord och en sekt lät spännande. Nesser har ett flyt i språket som gör att jag inte "ser" texten utan bara handlingen, men han har även en humor i sina skildringar som man sällan ser hos deckarförfattare. Hans karaktärer förtydligar gärna sina tankar för läsaren med nästan en ironisk ton, väldigt uppfriskande!
Den femte årstiden av Mons Kallentoft
Svensk deckarkung? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Detta är den femte boken i en serie där de fyra första har titlar som innehåller årstiden, exempelvis Vårlik. Kallentoft har i mitt tycke bra historier och jag är nyfiken på vad som kommer hända och hur allt löser sig. Jag tycker även rätt bra om hjältinnan i serien. Tyvärr krävs det mer av en författare än att bara skapa karaktärer och handling: ett bra, flytande och medryckande språk är att föredra.
Bästa sättet att läsa denna bok är att hoppa över ALLA kursiverade avsnitt. Dessa innehåller, precis som i tidigare böcker, mestadels döda som svävar runt och ger hjältinnan goda råd. Jäkligt pretentiösa avsnitt där Kallentoft vill skriva poetiskt, men tyvärr gör det på en genomsnittlig gymnasieelevs nivå. Korta meningar. Korta stycken. Upprepningar. You get the picture.
Han vill gärna få in just "den femte årstiden" som referens i boken, med följden att det klingar väldigt falskt att flera karaktärer tänker på detta. Samma sak med referenser till hydran i den grekiska mytologin: många tänker på hydran och det känns väldigt konstlat.
Summa summarum: har man tagit sig igenom de fyra första känns det självklart att läsa denna. Om inte, lägg tiden på något bättre.
