Den femte årstiden av Mons Kallentoft

Svensk deckarkung? Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

Detta är den femte boken i en serie där de fyra första har titlar som innehåller årstiden, exempelvis Vårlik. Kallentoft har i mitt tycke bra historier och jag är nyfiken på vad som kommer hända och hur allt löser sig. Jag tycker även rätt bra om hjältinnan i serien. Tyvärr krävs det mer av en författare än att bara skapa karaktärer och handling: ett bra, flytande och medryckande språk är att föredra.

Bästa sättet att läsa denna bok är att hoppa över ALLA kursiverade avsnitt. Dessa innehåller, precis som i tidigare böcker, mestadels döda som svävar runt och ger hjältinnan goda råd. Jäkligt pretentiösa avsnitt där Kallentoft vill skriva poetiskt, men tyvärr gör det på en genomsnittlig gymnasieelevs nivå. Korta meningar. Korta stycken. Upprepningar. You get the picture.

Han vill gärna få in just "den femte årstiden" som referens i boken, med följden att det klingar väldigt falskt att flera karaktärer tänker på detta. Samma sak med referenser till hydran i den grekiska mytologin: många tänker på hydran och det känns väldigt konstlat.

Summa summarum: har man tagit sig igenom de fyra första känns det självklart att läsa denna. Om inte, lägg tiden på något bättre.

Boken på adlibris

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0