Nesser

Har mer eller mindre sträckläst Van Veeteren-serien nu i vinter, samt de senaste i Barbarottiserien. Måste säga att Berättelse om herr Roos och De ensamma är de bästa jag läst av Nesser. Tre böcker återstår i Van Veeteren-serien. Intressant nog är dessa böckerna 4, 9 och 10. Men med tanke på att jag började med bok nummer 5 är det kanske inte så förvånande.

Hitills är det dessutom femman, Kommissarien och tystnaden, jag tyckt bäst om. Framsidan var lockande i sin vita enkelhet (en pocketbok jag lånat av mina föräldrar men aldrig kommit mig för att läsa) och ett mord och en sekt lät spännande. Nesser har ett flyt i språket som gör att jag inte "ser" texten utan bara handlingen, men han har även en humor i sina skildringar som man sällan ser hos deckarförfattare. Hans karaktärer förtydligar gärna sina tankar för läsaren med nästan en ironisk ton, väldigt uppfriskande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0